(Detta är skrivet och publicerat samtidigt på två håll, här och på skribentens egen blogg.)

Antipiratbyråns (APB) ansikte utåt, Henrik Pontén, kräver med sin organisation en lagstiftning som gör det möjligt för organisationer som APB att jaga så många fildelare som möjligt samt att lagstiftarna gör det möjligt att rent fysiskt kunna ta reda på vem som ligger bakom en IP-adress. Dvs en skärpning av redan befintlig lag som ger fildelarjägarna nästan fritt fram att agera polis. Hittills har alla tillslag (läs: övergrepp) som gjorts mot fildelare varit mot de som använder Direct Connect-tekniken medan bittorrent-användare har kommit undan genom att överföringen är mer decentraliserad än DC. Att DC-användare kan skydda sin IP-adress genom anonymitetsservrar är en sak. Det är inte alla som gör det men det hör inte hit. Det som är viktigt i sammanhanget är att de inte borde behöva göra det.

Nu är det dags att slå tillbaka mot de så kallade piratjägarna. Det handlar inte längre om att försöka bevisa för dom att vi som fildelar inte är några skurkar utan det handlar om att få behålla internet intakt och fritt från intrång av den här typen. Det är länge sen vi intog den högre moraliska höjden i frågan. Nu är det dags att erövra fältet nedanför också. Saken är den att lagen som reglerar fildelningens vara eller icke vara bör skrivas om helt liksom hela upphovsrättslagstiftningen. De bör gå hand i hand på ett sätt som gör att fildelning av så kallat upphovsrättsskyddat material ska kunna genomföras utan att man ska behöva få besök av poliser eller kronofogdar med skivbolagens representanter i släptåg. En riktigt skriven lag bör skydda framför allt levande kreatörer av musik, film och annan kultur, inte bolag som ser sin roll som upphovsinnehavare.

Hur ska man då gå till väga för att slå tillbaka? Jo, man använder samma medel som bolagen hittills har använt, nämligen lobbyverksamhet, att lobba mot politiker har varit ett godkänt sätt att påverka styret i många hundra år och Piratpartiet har gjort ett bra jobb så långt. Men det behövs mer informationsverksamhet, från flera håll. Där kommer just fildelare och bloggare in. Spridningen av kunskap om vad fildelningen är och innebär till politiker bör dessutom intensifieras i gammal press. Där kommer vanligt folk in. Sänd in debattartiklar, brev och annat till tidningar och politiker/departement. Ta kontakt med politiker direkt. Även om deras respons kan verka avmätt så ge inte upp. Får man bara en varaktig kontakt med dom börjar de tina upp och kan kanske förmås att åtminstone ta en titt på materialet som presenteras för dem.

Politikerkåren är till stora delar åldersstigen och vissa äldre kan vara ovilliga att ta in nyare kunskap men de är lätta att bearbeta, vilket ju de stora filmbolagens lobbyverksamhet visar. Har någon av läsarna förslag på vad mer som kan göras för att få en ändring till stånd vad gäller lagarna kring fildelning så är det bara att skriva. Tills dess är det bara att fortsätta ladda ner och dela ut.

När fick du besök av "fildelningspolisen" senast? Känner du någon som drabbats? Vare sig du har erfarenhet av den första eller andra frågan (eller kanske båda) är det dags att visa att du är stolt för att du fildelar. Du är med i en rörelse som är större än något politiskt parti i vårt land och som faktiskt är generationsöverskridande. Känslan av att känna sig jagad kan du lägga åt sidan. Det finns ingen som kan ta dig, såvida du inte använder gammal teknik för att fildela. Och om du ändock åker dit är experternas råd att du ska blåneka. Bevisbördan ligger på den som anklagar och det kan mycket väl vara så att du enbart fildelar dina egna musikstycken eller filmer. Det ska inte du eller de som är intresserade av dina alster drabbas av antipiraterna för. Stå på er om någon anklagar er.

Den senaste tidens tillslag mot fildelare har förstås rört upp känslor i "kåren" och man får mycket riktigt känslan av desperation från antipiraternas sida. De är ute efter att skrämmas och tidningarna har uppenbarligen gått på den skrämseltaktiken. Men tidningarna är mestadels ute efter att sälja lösnummer vilket enligt dom innebär att rubrikerna blir så braskande att man får känslan av domedag när de går på i sina ullstrumpor.

Razziorna har varit riktade mot DC-hubbar, en teknik som nu blivit föråldrad, och det står nu också klart att löftet från Reinfeldt strax innan valet 2006 att man inte skulle gå på en hel generation inte var mycket värt eftersom det är vanliga personer som håvats in i IFPI:s beställda aktioner. IFPI och Antipiratbyrån dras tydligen med ett problem, de verkar inte ha förmågan att gå på bit torrent-tekniken vilket leder till att vanligt folk som fortfarande använder DC blir lidande eftersom den tekniken är så mycket lättare att spåra. Vilket gör Reinfeldts löfte än mindre värt.

Som en fotnot kan nämnas att APB nu har börjat blogga och man har redan hunnit med att kalla moderaten Karl Sigfrid för socialist. Svaret från Sigfrid lär nog inte vänta.

Nu ska Datainspektionen undersöka hur Antipiratbyrån och IFPI använder personuppgifter.

Ur artikeln: "Granskningen sker med anledning av Ipred-lagen, som hittills bara har lett till ett enda rättsfall. Stax efter att laget trätt i kraft den 1 april 2009 anmäldes en server som enligt åtalet användes för att sprida ljudböcker. Hovrätten slog dock i oktober fast att spridningen inte varit tillräckligt omfattande för att identiteten på personerna som stod bakom den skulle avslöjas. Datainspektionen ska nu slå fast om lagen har förändrat piratjägarnas hantering av personuppgifter. I övrigt är hembesöket en uppföljning den granskning av Antipiratbyrån som Datainspektionen inledde för flera år sedan."

Det ska bli intressant att se hur det blir när granskarna själva blir granskade. Det har varit gott om skandaler i år. Det skadar nog inte med en till.

Mediamaffian jagar The Pirate Bay över världen med rättegångsutslag, hot om nedstängning och annat som endast fåglarna vet. Eftersom detta uppenbarligen inte fungerar tar man till andra taktiker, t ex att ta till statistik som visar att deras jakt gett resultat. Men inte heller det fungerar.

Statistik ska man kanske ta med en stor nypa salt, framför allt om den är beställd av ena eller andra parten. För egen del har den här skribenten inte upptäckt någon minskning av antalet som laddar upp eller ner, snarare är det så att folk är snabbare att logga ur när de är färdiga med sin nedladdning. Det går också långsammare under vardagar jämfört med förra året.

Om man får vara lite konspiratorisk kan det vara intressant att veta vad det är Thomas Bodström och hans motsvarigheter i den nuvarande regeringen är rädda för när det gäller internet. Datalagring har varit på tapeten, men varför vi ska ha en sådan lag är något många utanför det politiska etablissemanget frågar sig. När vi ändå berör ämnet datalagring är det lika bra att ta upp varför regeringen skjuter på datalagringslagen när den är färdig att presenteras för vårt parlament Valtaktik enligt samma källa. Officiellt skyller man på att man behöver mer tid. Vi får väl se...

Många har säkert hört och sett Kanye Wests intrång på sångerskan Taylor Swifts tacktal. Han protesterade mot att Swift hade vunnit pris för bästa video då han ansåg att Beyonce borde ha vunnit. Detta har nu spridit sig som en löpeld över internet och även om han bett om ursäkt har det ändå blivit ett mem (se diskussion hos Emma nedan).

Det finns en syn på saken som inte tagits upp men som förtjänar att tas upp till diskussion, nämligen att musikindustrin är orsaken till denna protest. Så här skriver t ex signaturen Landberg på ett annat forum: Men allvarligt så tycker jag han gör rätt som avbryter MTV-galan. För den är verkligen SKIT! Handlar inte alls om bästa videon eller bästa låt osv. Utan det handlar om vilka musikindustrin har bestämt ska vara inne.. Ja menar titta på dom videorna som var nominerade, en del var helt jävla värdelösa, men det var stora namn bakom låten.. Tråkigt! Hur kunde Eminems video vara en av de bästa i år liksom? Han var med enbart för att det var hans "comeback".

Om man ser på saken så här får Kanye Wests protest en annan betydelse. Förmodligen utan att själv vara medveten om det har han då protesterat mot samma sak som Piratbyrån och liknande organisationer gör. Det är inte bara fildelning och rätten till ett fritt internet som är aktuellt, utan även rätten för musiker och andra artister att leva på det de gör. Med nuvarande system gynnas enbart bolagen själva och de artister man valt att premiera. Man utarmar därmed konstnärsskapandet och musikvärlden i stort genom att ignorera de mindre artisterna. Själva diskussionen om utarmning av musikvärlden är en stor diskussion som nog mår bäst av att diskuteras på egen hand.

För övrigt kan jag tala om att signaturen Landberg själv jobbar med foto och video så han vet vad han talar om.

Eric Blair (1903-1950) skrev under pseudonymen George Orwell och hans mest kända roman är skräckvisionen 1984, om ett samhälle där staten har full kontroll över alla medborgarnas göranden och låtanden. Man t o m har ett rum på Kärleksministeriet, rum 101, i en offentlig byggnad där alla ens värsta mardrömmar realiseras för ens ögon, allt för att skrämma en till lydnad.

Jag tror inte ens Orwells vildaste fantasier skulle ha kunnat få fram de övervakningsmetoder som nu är under utveckling. Eller vad sägs om en mjukvarustyrd kamera som känner igen en kriminell innan han/hon ens begått ett brott? Eller ett chip i ens bil så att man kan bli beskattad var man än kör den?

I det första fallet går tankarna till frenologin, en idag bespottad vetenskapsgren som utgick ifrån att intelligensen och ens förmåga att fungera som individ avgjordes av hur ens skalle var formad. Om man nu matar en sådan kamera med information av hur en kriminell ser ut har man de facto matat mjukvaran med fördomar och förutbestämda åsikter om hur en skurk "borde" se ut. Det går ju att se på en person om han/hon ska råna en bank för de går på ett visst sätt mot byggnaden där banken finns. För det behövs inga kameror och väl inne i banken är det för sent att avslöja en rånare innan denne har skrikit "Det här är ett rån, lägg alla pengarna i den här säcken!"[(p]

Det andra fallet frammanar sannerligen visioner av 1984. Enbart statistiker och andra siffertokiga har nöje av detta. Näst efter att implantera chipet i handen är detta det mest skrämmande exemplet på övervakning. Man kan dessutom fråga sig varför det finns ett behov av att beskatta befolkningen hela tiden. Räcker inte pengarna till? Enda fördelen med detta system är att kunna hålla reda på senila människor. I övrigt är det totalt onödigt och integritetskränkande. Det är uppenbart att det inte bara är internet som behöver förbli öppet utan hela samhället.

Internet har ända sen dess födelse för ca 40 år sen vid universitet UCLA i USA präglats av tanken på att informationen som färdas i kablar eller på trådlöst vis ska vara helt öppen och fri för alla. Alla ska kunna ta del av allt utan restriktioner. Att det måste finnas lagar som reglerar vad som får synas är en sak. De normala lagarna lägger inte såna hinder i vägen för det öppna internet vi känner.

Tyvärr vill politiker lägga munkavle på vissa aktiviteter, såsom fildelning, av skäl som vi redan känner rätt väl. Att det handlar om ekonomi och en önskan att styra detta gigantiska, för dom rätt okända, land kallat internet behöver vi inte tala om för den initierade läsekretsen. De vill gärna ha ett öppet internet, men på deras villkor. I deras vision ingår internet enbart som en del där bröd och skådespel ska finnas för att få folk att sluta klaga och blanda sig i politiken.

Nu hårddrivs förstås den syn vissa politiker har på internet. Inte alla ser det så här, men påfallande många. Det viktiga är att vi värnar om vår rätt att ta del av information. Den är lika viktig som att tala fritt. Många tror att demokrati endast är rätten att rösta på vilket parti som helst. Demokrati och rätten att rösta är bara en liten del. Den viktigaste delen är att kunna få göra sin röst hörd utan hinder. Internet är ett viktigt vapen för demokratin mot diktaturen. Det har totalitära regimer insett liksom företagen. Som kanske märkts de senaste åren med jakt på fildelare och den ökade jakten på andra "oliktänkande" finns de flera sorters diktatur. Den mest kända är den politiska men vi har även ekonomisk och social diktatur. Märk väl att musik- och filmindustrin inte bryr sig om demokrati. De hör till den ekonomiska diktaturen och de med ett stort antal andra bolag har kidnappat ordet kapitalism.

Det är således viktigt att vi ser till att vi inte slår oss till ro, även om vi skulle vinna ett eller flera slag mot ovan nämnda industridiktatur. Kampen för ett öppet internet har börjat. Är du med?