Sven König är en Berlinboende konstnär och musiker med bakgrund i Amiga-scenen som gjort stort väsen av sig med sitt projekt sCrAmBlEd?HaCkZ!. En lika enkel som genialisk maskin för "automatic copyright infringment". Det är en mjukvara, ett performance och ett sätt att tänka kring upphovsrätt och konst. Enklast förklaras konceptet av Svens egen film, men låt oss ta en kort variant här. sCrAmBlEd?HaCkZ! gör precis vad alla andra program gör, nämligen att läsa, behandla och skriva data. I det här fallet är det som läses in vad Sven beatboxar, sjunger, pratar eller skriker i mikrofonen. Behandlingen innebär att mjukvaran analyserar ljudet som kommer in och hittar ljud med matchande frekvensspektrum i en stor databas av musikvideos. Urval görs i form av musikaliskt meningsfulla segment; 1/32, 1/16, 1/8, 1/4. Slutresultatet blir uppklippta musikvideofragment som låter så nära vad som ljudade i mikrofonen som möjligt. Allt görs i realtid och det intressanta händer genom sCrAmBlEd?HaCkZ! misslyckande att helt efterapa mikrofonljudet på grund av det grovmaskiga urvalet och den begränsade databasen. Resultatet blir helt ny musikkonst, skapat någonstans mellan en upphovsman och en upphovsrättsskyddad sampling.

– sCrAmBlEd?HaCkZ! är utvecklat med inget annat än mina egna behov i åtanke så det är inte användarvänligt för fem öre i nuläget. Men det vore intressant att se andra använda det som instrument.

Faktiskt så visar sig Sven König ha en vision om att sCrAmBlEd?HaCkZ! ska släppas för Playstation och Xbox, "så jag kan släppa en .iso-torrent varje vecka med topplistevideos i färdiganalyserade versioner". Men samtidigt är han noga med att påpeka att det aldrig kan bli tal om en automatisk musikgenerator, utan fortfarande handlar om ett musikinstrument som måste bemästras. Regeln "crap in, crap out" består.

Sven trakterar även fysiska instrument, framförallt indiska tablas, i viss utsträckning.

– Men hade jag kunnat spela ett instrument riktigt bra kanske jag aldrig hade börjat skriva mjukvara. Jag tror att många blir programmerare genom frustrationen över att de inte kan uppnå något på ett piano.

Upptakten till projektet var en vilja att ta upphovsrättsintrång till en ny kreativ nivå.

– Projektet handlade till en början om att automatisera upphovsrättsintrång och göra det enklare än någonsin, utifrån idén om att sätta samman en låt av enbart väldigt små bitar av annat upphovsrättsskyddat material.

Ännu fanns ingen tanke på att det skulle gå att använda mjukvaran för att framträda live. Inledningsvis handlade sCrAmBlEd?HaCkZ! bara om att ta isär och sätta samman musikaliska ljud. Sedan lades videobiten till bara för att det var så lätt att koda.

– Jag är ett MTV-kid. Mina äldsta musikaliska minnen är faktiskt MTV.

Sven använder sig främst av så kallad skräpkultur från tidigt 1990-tal i sitt performance där han mixar MC Hammer med tv-serier som Air Wolf och Knight Rider. Han föddes år 1975 i Dresden och när det Östtyskland där han vuxit upp (i en familj helt utan intresse för musik) kollapsade, var han alltså omkring femton år. Allt hände på en gång. Uppvuxen i ett land som hade förbjudit persondatorer, skaffade sig Sven en Atari och deltog i det tidiga nittiotalets crack- och demokultur. Tonårens uppblommande intresse för pop, datorer och livsfrågor skedde för Svens del samtidigt med en helt plötslig invasion av västliga medier och populärkultur – en uppsjö av intryck som den östtyska sjuttiotalistgenerationen tog till sig inte genom långsam tillvänjning, utan med chockverkan. För Sven själv förändrade denna våg av västlig populärkultur som strömmade in i hans östtyskland efter murens fall hela hans liv och han menar att MTV och musikvideon förändrat en hel generations syn på världen, konsten och musiken.

Artisterna som då rullade hetast på MTV – MC Hammer, Snap! och C&C Music Factory – flimrar för fullt i dagens sCrAmBlEd?HaCkZ!-framträdanden. Förutom att det är en bra show som i kulsprutehastighet defragmenterar dina tonårsminnen är det intressant ur upphovsrättskritiskt perspektiv på flera sätt. Allt video- och audiomaterial är upphovsrättsskyddat. Att använda sådant är en nödvändighet enligt Sven. För oss som kommer från MTV-generationen består våra musikaliska och visuella minnen av upphovsrättsskyddad populärkultur, därför är de redan våra.

– All musik jag jobbar med är verkligen min. Ingen kan ifrågasätta det. Om jag kollar på MTV för att de visar MC Hammer för att Coca Cola ska kunna säljas till mig, så äger jag dem.

Sven gör ingen skillnad på att arbeta med abstrakta minnen, som när man improviserar fram melodier på en gitarr efter tidigare melodier man lagrat i minnet, och att arbeta med konkreta minnen, lagrad data, vilket sCrAmBlEd?HaCkZ! gör.

Är ditt resultat då en musik som främst är gjord för européer i trettioårsåldern?

– Nej, främst är den gjord för mig, och bara mig! Men jag är förstås en del av en större grupp, och om jag gillar något är chansen stor att de också gör det, även om jag inte tänker mycket på publiken.

Folk upp till 40 år förstår, tror Sven. Sen blir det svårare. Däremot är inte skillnaden inte så stor mellan sjuttiotalister, åttiotalister och nittiotalister.

– De är audiovisuellt tränade på samma sätt som mig, även om inte tidig nittiotalseuro är gamla hits för dem som för mig.

sCrAmBlEd?HaCkZ!, förklarar Sven vid det tjeckiska kafébord där vi slagit oss ned, arbetar på en undermedveten nivå genom att dekontexualisera konkreta minnen. Då måste man använda samplingar.

– Även i den sämsta låt kan jag höra en bråkdels sekund som är helt fantastisk, fast bara om den först plockas ur sitt sammanhang.

– Du kan inte skriva en doktorsavhandling utan att citera. Faktiskt betraktas du ofta som bättre ju mer du citerar. Att visa att man kan relatera till vad som gjorts tidigare är ett tecken på kvalité.

Vad är då skillnaden mot sampling i musik?

– Jag ser ingen större skillnad mellan vetenskap och konst. Bägge går framåt på liknande sätt.

Problemet, menar Sven, bottnar i 1700-talsidén om det konstnärliga geniet. Han som skapar sitt Verk ur intet, inspirerad av naturen och gud. En idé som har underminerats under lång tid. Åtminstone sedan ett halvsekel tillbaka lever vi i en värld där det är möjligt att spela in och massreproducera ljud, vilket förändrat hela vårt sätt att relatera till musik. Innan grammofonerna fanns en klar gräns mellan "riktig" musik och folkmusik, och den komponerade musiken kunde låta oerhört olika vid olika framföranden och först med skivinspelningar började de gamla verken få ett standardiserat uttryck. Sven uppehåller sig gärna i musikhistoriska och musikfilosofiska resonemang om hur dessa saker är i förändring.

Något som inte går att bortse ifrån är då vilken vattendelare Napster var. Både för människors relation till musik, och för att "intellektuell egendom" plötsligt inte längre var något abstrakt som det varit innan.

– När den generation som vuxit upp efter Napster kommer till makten så kommer saker att förändras. Det kommer att ske, även om det kan ta 10-20 år. De som idag beslutar över upphovsrätten har ingen som helst uppfattning om vad digitalisering innebär.

Själva konceptet ställer också frågan om upphovsmannen och form/innehåll på ett spännande sätt. Om någon skapar en låt och sedan använder sCrAmBlEd?HaCkZ! till att rekonstruera den låten med ljudfragment från en välkänd poplåt, vem har då skapat resultatet? Båda låtarna kommer att vara spöklikt igenkännbara i slutresultatet även om ingen av dem existerar där. Den ena har inte ett originalljud kvar, den andra inte en enda musikalisk sekvens bevarad. Å ena sidan den musikaliska formen, å andra sidan frekvensinnehållet. Upphovsrätten behöver skilja på dessa för att kunna hitta en upphovsman. Men i skapandet är de totalt oskiljaktiga. Formen, urvalsprocessen och längden på fragmenten skapar takten. Rytmen, det som existerar mellan taktslagen, fylls av de konkreta ljud- och bildfragment som spelas upp. Ingen av dem skulle uppfattas lika eller fyllas med någon mening alls om de separerades.

Allt material som används är taget ifrån fildelningsnätverk. Projekt som sCrAmBlEd?HaCkZ! förutsätter ett fritt arkiv av populärkultur för att kunna realiseras. Trots detta finns de som skulle anse remixkultur som scrambled hackz vara ok, men inte gilla direkt fildelning.

– Creative Commons är skräp! "Remixkultur"-skiten som Lawrence Lessig pratar om bygger på en kommersiell idé om vad kreativitet är. Till skillnad från fri mjukvara-licensen GPL så saknar Creative Commons en vision.

För några år sedan såg Sven det fortfarande som att det fanns vissa moraliska frågor om rätt och fel i förhållande till upphovsrätt och kopiering. Men när en domstol år 2004 beslutat att ALLA samplingar av upphovsrättsskyddat material är olagliga, övergav han "den legalistiska inställningen" som han säger.

– Så länge man tror på upphovsrättens paradigm, kan det tillämpas hur strikt som helst. Frågan är inte hur långa eller hur gamla samplingar man ska få använda. Gör det bara! Total piracy is the way to go!

Besök Sven och hans projekt här