På konferensen offentliggjordes även ett dokument benämnt "Berlindeklarationen", vilket var avsett som ett förslag till EU för hur fildelning kan legaliseras genom att en mindre avgift på alla bredbandsuppkopplingar ska fördelas till upphovsmännen. Man presenterar denna "Music flatrate" som ett alternativ till DRM, en modell för "compensation without control" som även amerikanska EFF stödjer. Men det måste påpekas att de flesta av upphovsrättens och musikindustrins många problem förblir olösta genom bibehållet musikmonopol med organisationer som STIM, och med dagens rigida definitioner av "verk" och "upphovsman" orubbade.

Många deltagare var mindre kompromissbenägna. Sebastian Lütgert från Textz.com menade att man inte behöver skissera detaljerade modeller för hur man ska "lösa" fildelningens problematik: "Vad som driver hela problematiken är glädje, folks glädje i att inte respektera 1900-talets upphovsrättslagar", sade han och jämförde Creative Commons med en sorts socialdemokrater. "Mänskligheten kommer inte vara fri förrän den sista upphovsrättsinnehavaren är hängd i den sista patentadvokatens tarmar."

Inte mindre storslaget uttryckte sig Eben Moglen från Free Software Foundation i konferensens öppnande tal. Han manade rörelsen för informationsfrihet att se sig som en frihetsrörelse som kämpat sedan medeltiden mot kyrka, stat och idag mot informationens ägare – med den skillnaden att vi idag inte behöver bygga utopier utan redan har allt vi kräver i våra datorer och våra huvuden, vi behöver bara låta dess potentialer utvecklas fritt. Bortom den vunna kampen för fri mjukvara och den pågående kampen för fri kultur, stundar enligt Eben Moglen kampen för fria spektrum. Om staterna inte hade tilldelat militära och kommersiella intressen nästan hela frekvensspektrat hade nämligen målsättningen med fria trådlösa nätverk för alla mycket lättare kunnat uppfyllas.